SofiaLjungdahls

Har jag någon gång berättat här i bloggen om att jag har dyskalkyli? Ända sedan jag var liten så har saker som rör matten varit svårt. Saker som klockan, att räkna matte i skolan, att gå och handla, komma ihåg datum eller tider var jag aldrig bra på. Allt annat i skolan gick bra men detta var som en storvägg som jag bara inte kunde ta mig igenom. Jag hade som tur var en väldigt snäll lärare mitt första år i gymnasiet som hade hört talas om just dyskalkyli och ville skicka vidare mig för att göra en utredning. Och visst var det så. Det var så skönt att få reda på varför jag var som jag var. Och jag visste nu att lärarna som sa till mig att jag var lat eller inte ens försökte, ursäkta men dom kan gå och ta sig någonstans! för jag var nog aldrig så koncentrerad som på just mattelektionerna men ändå förstod jag inte hur jag än försökte. Detta går självklart att träna upp så att det blir lite lättare. Men än idag när jag skall gå in och handla någon så får jag lite halvpanik framme i kassan, om jag hanldar fler än tre saker så har jag oftast ingenaning om vad detta kommer att gå på. Jag kommer verkligen inte ihåg datum vilket mina stackars vänner vet. Och på kvällen så tar det kanske 20 minuter för mig att räckna ut när jag skall gå upp nästa morgon för att hinna med bussen och då är jag ändå aldrig säker på om jag har räknat rätt. Digital klockan lärde alla mina kompisar sig i säkert 1an? och jag gjorde det för kankse tre år sedan för att jag har en underbar vän som inte ville ge sig och tillslut så. Busstidtabeller och scheman är ett jävla helvete! Men jag har som sagt mina underbar vänner som hjälper mig väldigt mycket. Mitt ex har också en stor del i att jag har fått lättare för mycket och han hjälpte alltid mig. Det har varit så många gånger som jag åkt två timmar förtidigt eller två timmar försent till skolan pga detta. Och just detta med tider är ju så viktigt så jag får ofta bita mig hårt i läppen när jag kommer på mig själv med dessa saker för jag blir så otroligt besviken på mig själv. Men detta är något som finns i vardagen hela tiden och något som man måste möta. Så nej jag är varken dum, blåst eller ointeligent. Varför jag skriver detta är för att jag nyss skulle gå och möta nina och gala då nina säger "men sofia det är om två timmar?". Som tur är vet hon hur jag är haha